Da var vi tillbaka efter det sjukaste, blotaste, kallaste, haftigaste, roligaste och mest otroliga jag varit med om hittills, tror jag..

 

Forsta dagen borjade vi i stralande sol pa 2300 meter men nar vi kommit en liten bit pavagen borjade det sporegna, och slutade aldrig heller. Den dagen som det stod att det skulle vara enkelt var den dagen jag redan ville ge upp och ga tillbaka och aldrig mer titta at nanting som hade med Inka att gora. Regnet forsatte natten igenom och slutade inte forann lite in pa andra dagen.

 

Andra dagen skulle vi bestiga ett berg. Nu skojar jag inte heller. Jag trodde det jag gjorde i Osterrike var jobbigt men det har, det har trodde jag aldrig att vi skulle klara. Vi skulle upp och passera Dead Woman`s Pass och det lag pa lite mer an 4200 meter, Aldrig har det varit sa svart att andas och anda sa maste man bara fortsatta. Nar man hunnit sa lang fick vi veta av guiderna att nu var det lika langt at bada hallen sa det var bara att ga tills fotterna inte holl langre for att fa sig tillbaka till civilisationen.

 

Tredje dagen fick vi vakna till att talt nastan blaste bort och och lamor utanfor halen i golvet (som ska forestalla toaletter). Denna dag skulle bli ganska skon, bara 3000 trappor i olika hojder nerat. Det vill saga tog ungefar 4 timmar. Nu borjade vi anda na lite mer spannande ruiner och fick kanna pa lite faktiskt sol istallet for moln och regn. Hela eftermiddagen fick vi vila vara stackars kroppar som knappt orkade oss.

 

Dag fyra borjade med att bli vackt klockan 03.30 och stalla sig i ko for att fa komma in genom portarna till Machu Pichu. Det vill anda inte saga att vi var VID Machu Pichu. Vi hade ungefar tva timmar att vandra genom djungeln for att komma oss dit. Men sen kom vi dit och oj vad haftigt! Men eftersom kroppen tog ont varje steg vi tog var det ganska skont att aka tillbaka till Cusco och antligen fa duscha och byta klader, men det far man val inte saga hogt.

 

Allting har varit sa konstigt och harligt att jag tror att vi maste sova pa det nagra dagar, kanske nar kroppen slutar varka borjar vi faktiskt inse vad vi sett och varit med om. Men efter att jag angrade mig och nastan hatade oss for att vi kom pa att gora detta forsta dagen sa andrades humoret, med lika manga hal i golvet och steg jag tagit pa vagen.

 

Nagot som anda berorde mig otroligt mycket ar vara porters. Vi var en grupp pa 14 personer + 2 guider och for oss hade vi 17 stycken porters som packade ihop talt, bar vara saker och SPRANG forbi oss med 20kg pa ryggen uppfor stup dar vi nastan inte orkade oss sjalva. Jag kunde inte sluta titta pa deras skor, dom flesta sprang i sandaler eller lassas-converse skor och verkade inte ha ont nagonstans i kroppen. Allt detta for 170 soles (ca 500kr) for fyra dagar. Sista kvallen stallde dom upp sig pa ett led och blev presenterade och vi fick tacka dom och ge dom dricks. Jag ville nastan slanga at dom alla pengar jag ager och har och aka med nasta plan hem istallet. Sjukt hur olika vi alla har det...