Apr. 10, 2013

Tre månader senare. 271 restimmar. 3 omgångar borttappade väskor (ja det har hänt igen). 1000 nya minnen och upplevelser. 10 pizzor. 6 länder. 100-tals kakor som räddar dåligt humör. Några soltimmar och några regniga timmar men mest av allt massor med massor med bra timmar.

Ja vi har haft det så himla sjukt jävla grymt bra! Nu är vi redo att komma hem :)



Tillbaka där vi började

Efter två nätter på Pariwana hostel så checkar vi nu in på Radisson hotel. Med våra stora väskor och tusen påsar i våra händer, för allt ryms verkligen inte i dom gigantiska ryggsäckar vi blivit retade för hela resan, så känner vi oss lite malplacerade. Men fint är det och här ska vi trivas!!!

Annars så blev sista tiden i mancora fullt med avskedsmiddagar, vissa mer speciella än andra, och chillande vid poolen med arga snickarn-lärlingen. Oj vad jag blev förvirrad när jag låg där i solstolen och hörde en röst jag kände igen som om det var en kompis hemma (tack för det hjärtat, all arga snickarn maraton du låtit mig genomlida) och när jag försökte bli säker genom att fråga några av dom andra svenskarna på hostlet så var dom nog fortfarande fulla sådär kl 11 på morronen att det blev ett himla liv. Väldigt smidigt.

Iallafall så genomled vi den SISTA bussresan ganska enkelt med tanke på att det faktiskt var vår sista, det gjorde allt så mkt enklare! Sen när vi kom fram till Lima har shoppingen varit i princip ej existerande men maten desto bättre. Känns som om det är det enda vi gjort sista veckan, ätit. Har blivit lite fixande med naglar och ändå lite sista minuten shopping på inka och indian marknaden, och nån klänning för dom sista soles vi har.

Countdown! 3 dagar kvar innan vi landar på Falmark! Och att AIK och Luleå är i final gör det ju inte tyngre att komma hem direkt.

Nu får vi gå upp på vårt fina rena rum där vi ska slänga ut våra väskor överallt mest bara för att vi kan. Sen kanske springa en sväng på löpbandet, vem vet?


Livet när det är rätt bra

Har spenderat snart en vecka i mancora nu och det är precis så som vi vill avsluta vår resa. Dagarna består i att den enda gång vi behöver använda våra tankekrafter är när och vad vi vill ha för mat. Det är ett ganska enkelt liv!

Vi spenderade 5 dagar på the Point som ligger just utanför centrum, så man var tvungen att ta en tucktuck bara för att det var ett dåligt område mellan vårt hostel och centrum. Annars var det himla bra med nära till stranden och fräscht ställe i övrigt. Jätteroliga människor också! Det är spännande när man kommer till ett hostel och känner igen folk, vet bara inte vartifrån. Denna gång var det två killar från vår tid i La Paz. Där bodde vi i samma dorm och dom hade väl inte visat sina bästa sidor riktigt under den tiden. Vi hade väl fått se mer av dom än vi ville och när vi nu faktiskt pratade med dom här i mancora så fick dom höra det också! Att det sen visade sig vara roliga människor var ju positivt!

Vi hann med att få testa på ett sydamerikanskt fullmoon party, vilket utan dom färgglada färgerna och alla buckets inte alls är lika bra, och lite live musik med gitarrer, trummor och sång under kvällarna då vi hade några riktigt musikaliska killar omkring oss. Pricken över i:et var den 70-åriga man som nog mentalt stannat kvar i 60-talet och visade oss alla hur man hanterade en flöjt. Det skar sig dock lite med resten av killarna som faktiskt var duktiga.
Kul grej var också att vi var ca 11 st svenskar totalt under en tid på samma hostel. Och ur högtalarna spelade den peruanska trummaren Nicko Syster Sol - en kärleksrevolt, det var bra.

Men med lite en-dags magsjuka, där 4 av 6 tjejer i vårt rum blev drabbade under olika kvällar, och att vi kände oss lite för mkt utanför centrum så blev det byte av hostel. Dessutom måste vi ju prova på att bo på ett Loki nån gång under vår vistelse i Sydamerika när den kedjan finns nästan överallt. Nu bor vi iallafall mitt i smeten, fortfarande nästan på stranden dock med sina 20 meter dit. Poolen är fin, sängarna är bättre och det känns som ett resort, för 70kr natten och med enbart ungdomar. Fortfarande många svenskar, men då är ju svenskarna alltid less sin vinter där hemma så inte så konstigt kanske.

Vi har hittat vårt bästa ställe, ett dessertställe där dom har mango-oreos cheesecake, pecanpie och så många andra bra saker. Det är där vi tillbringar en del av våra kvällar nu när vi skippar sötsaker-enbart-på-helger regeln, sista veckan och allt.

På torsdag gör vi vår sista bussresa, nu ner till Lima igen. Där vi började allt. Blandade känslor men självklart ska det bli trevligt att komma hem. Det blir trevligt också att veta att det inte kmr bli några 20timmars bussresor på ett tag! Nää nu gäller det att försöka pressa vårt skinn så mkt som möjligt, men det är ju sånt vi gillar! :)