Tre månader senare. 271 restimmar. 3 omgångar borttappade väskor (ja det har hänt igen). 1000 nya minnen och upplevelser. 10 pizzor. 6 länder. 100-tals kakor som räddar dåligt humör. Några soltimmar och några regniga timmar men mest av allt massor med massor med bra timmar.
Ja vi har haft det så himla sjukt jävla grymt bra! Nu är vi redo att komma hem :)
Efter två nätter på Pariwana hostel så checkar vi nu in på Radisson hotel. Med våra stora väskor och tusen påsar i våra händer, för allt ryms verkligen inte i dom gigantiska ryggsäckar vi blivit retade för hela resan, så känner vi oss lite malplacerade. Men fint är det och här ska vi trivas!!!
Annars så blev sista tiden i mancora fullt med avskedsmiddagar, vissa mer speciella än andra, och chillande vid poolen med arga snickarn-lärlingen. Oj vad jag blev förvirrad när jag låg där i solstolen och hörde en röst jag kände igen som om det var en kompis hemma (tack för det hjärtat, all arga snickarn maraton du låtit mig genomlida) och när jag försökte bli säker genom att fråga några av dom andra svenskarna på hostlet så var dom nog fortfarande fulla sådär kl 11 på morronen att det blev ett himla liv. Väldigt smidigt.
Iallafall så genomled vi den SISTA bussresan ganska enkelt med tanke på att det faktiskt var vår sista, det gjorde allt så mkt enklare! Sen när vi kom fram till Lima har shoppingen varit i princip ej existerande men maten desto bättre. Känns som om det är det enda vi gjort sista veckan, ätit. Har blivit lite fixande med naglar och ändå lite sista minuten shopping på inka och indian marknaden, och nån klänning för dom sista soles vi har.
Countdown! 3 dagar kvar innan vi landar på Falmark! Och att AIK och Luleå är i final gör det ju inte tyngre att komma hem direkt.
Nu får vi gå upp på vårt fina rena rum där vi ska slänga ut våra väskor överallt mest bara för att vi kan. Sen kanske springa en sväng på löpbandet, vem vet?
Har spenderat snart en vecka i mancora nu och det är precis så som vi vill avsluta vår resa. Dagarna består i att den enda gång vi behöver använda våra tankekrafter är när och vad vi vill ha för mat. Det är ett ganska enkelt liv!
Vi spenderade 5 dagar på the Point som ligger just utanför centrum, så man var tvungen att ta en tucktuck bara för att det var ett dåligt område mellan vårt hostel och centrum. Annars var det himla bra med nära till stranden och fräscht ställe i övrigt. Jätteroliga människor också! Det är spännande när man kommer till ett hostel och känner igen folk, vet bara inte vartifrån. Denna gång var det två killar från vår tid i La Paz. Där bodde vi i samma dorm och dom hade väl inte visat sina bästa sidor riktigt under den tiden. Vi hade väl fått se mer av dom än vi ville och när vi nu faktiskt pratade med dom här i mancora så fick dom höra det också! Att det sen visade sig vara roliga människor var ju positivt!
Vi hann med att få testa på ett sydamerikanskt fullmoon party, vilket utan dom färgglada färgerna och alla buckets inte alls är lika bra, och lite live musik med gitarrer, trummor och sång under kvällarna då vi hade några riktigt musikaliska killar omkring oss. Pricken över i:et var den 70-åriga man som nog mentalt stannat kvar i 60-talet och visade oss alla hur man hanterade en flöjt. Det skar sig dock lite med resten av killarna som faktiskt var duktiga.
Kul grej var också att vi var ca 11 st svenskar totalt under en tid på samma hostel. Och ur högtalarna spelade den peruanska trummaren Nicko Syster Sol - en kärleksrevolt, det var bra.
Men med lite en-dags magsjuka, där 4 av 6 tjejer i vårt rum blev drabbade under olika kvällar, och att vi kände oss lite för mkt utanför centrum så blev det byte av hostel. Dessutom måste vi ju prova på att bo på ett Loki nån gång under vår vistelse i Sydamerika när den kedjan finns nästan överallt. Nu bor vi iallafall mitt i smeten, fortfarande nästan på stranden dock med sina 20 meter dit. Poolen är fin, sängarna är bättre och det känns som ett resort, för 70kr natten och med enbart ungdomar. Fortfarande många svenskar, men då är ju svenskarna alltid less sin vinter där hemma så inte så konstigt kanske.
Vi har hittat vårt bästa ställe, ett dessertställe där dom har mango-oreos cheesecake, pecanpie och så många andra bra saker. Det är där vi tillbringar en del av våra kvällar nu när vi skippar sötsaker-enbart-på-helger regeln, sista veckan och allt.
På torsdag gör vi vår sista bussresa, nu ner till Lima igen. Där vi började allt. Blandade känslor men självklart ska det bli trevligt att komma hem. Det blir trevligt också att veta att det inte kmr bli några 20timmars bussresor på ett tag! Nää nu gäller det att försöka pressa vårt skinn så mkt som möjligt, men det är ju sånt vi gillar! :)
Vi har det bra och jobbar på brännan. SES OM LITE MER ÄN EN VECKA!
Galapagos har varit helt otroligt! Och jag ar glad att vi till slut valde att ta turen som vi blev tipsade om av en kille medans vi vantade i Cuenca. Det var en fyradagars landtur hette den, dar dom hamtade upp oss pa flygplatsen, skjutsade och hamtade oss overallt och maten och hotellet var inkluderat i fyra dagar. Det betydde att vi kunde borja direkt nar vi kom dit och inte hade chansen att slappa ner oss pa hotellet.
Det hela borjade kanske inte sa bra dock med att vi i regnet blev avslappta for att ata lunch. Dar och da forsokte var chaffor beratta att vi skulle bli hamtade en viss tidpunkt och pa en viss plats. Problemet var bara att han inte kunde engelska speciellt bra sa vi fattade inte sa mycket och han forsvann. Darefter borjade vi ga mot Darwin Center som vi trodde vi skulle till, for han hade pratat pa om det, och hann bli ganska irriterade da det regnade massor och vi hade ingen aning om nanting. Till slut gick vi tillbaka till hotellet dar dom fick ringa chafforen och han fick forklara for dom igen. TILL SLUT sa blev vi upphamtade, sent men anda, och vi fick aka och ga genom en tunnel som lava gjort och sen se stora landsskoldpaddor. Mickan blev ocksa forsoksobjekt nar var speciella guide Mariano skulle visa hur skoldpaddorna parar sig. Det med ett gigantiskt skal pa ryggen och Mickan pa knana. Det var en bra borjan och sen blev det middag.
Andra dagen blev vi upphamtade, 40 minuter sent, och vi akte till tortuga bay. Dar fick vi se havsiguaner och en himla fin strand. Det ar dar havsskoldpaddorna gar upp pa natten och lagger sina agg. Det ar avsparrat lite overallt pa galapagos dar man inte far ga for att inte stora djuren och har var en san plats. Sen fick vi bada i paradiset och springa tillbaka i regnet. Pa eftermiddagen akte vi pa en tur ut och snorklade i massivt hoga vagor och det var ett gang svenska biologer i 50ars aldern pa samma tur som var fran goteborg och fagelskadare med stora kameror och annat skoj. Resten av dagen sag vi annu fler havsiguaner och kraftor i dom klaraste fargerna. Sen badade vi annu lite mer i ett vattenhal som var haftigt.
Tredje dagen akte vi ut till en o som heter Floriana, har var dom bara en timma sena att hamta upp oss, och dar fick vi ga en tur och sag lite olika vaxter. Vissa giftiga och andra atbara. Sen gick vi genom en tortuga-farm. Gigantiska landskoldpaddor som dom har dar tills vidare for att halla koll pa dom sa antalet halls uppe. Efter lunch blev det annu mer snorkling och missade just den stora skoldpaddan och hajen som nagra andra sag.. trodde att vi missat var chans men icket.
Fjarde dagen akte vi till darwin center och sag skoldpaddsuppfodningen och andra djur, men det var inte sadar jaattekul och sen blev det stranden for resten av dagen. Harligt roda pa kvallen!
Sista dagen kunde vi bestamma lite sjalva vad vi ville gora och da bokade vi en tur till San Cristobal. DET var hela galapagos hojdpunkt!!! Holl dock pa att inte bli av da nar vi kom till kajen sa sa var guide att han inte hade en bat till oss och fragde om vi kunde tanka oss on Isabella istallet. (slutsats: manniskor har har ingen kansla alls for nanting alls.) Hur som helst tryckte dom in oss i en annan grupp och vi akte antligen. Vi akte forst till en vik dar vi snorklade med unga sjolejon och havsiguaner. Det forsta battre an det andra. Dom var sa nara att man kunde rora dom, men det fick man inte, och sa lekfulla att ena till och med snodde en tjejs kamera och simmade runt med den i nagra minuter innan den blev less och slappte taget. Annars hade det inte funnits en chans att fa tillbaka den!
Sen akte vi vidare till kicker-rocks. En klippa mitt i havet som har blivit delad i mitten och darimitten skulle vi snorkla. Dar sag vi white-tip sharks och skoldpaddor som simmade under en och ett och annat sjolejon har med. Det var haftigt. Pavagen hem lag nastan alla och sov men vaknade av att nagra skrek till. Vi hade delfiner som hoppade i vagorna som var bat gjorde. Jag ar glad att jag hann vakna till sa jag hann se en eller tva hoppa innan dom forsvann! :)
Nu ar vi iallafall tillbaka i Guayaqil och ska vanta har i nagra timmar innan bussen gar som tar oss mot Peru igen, den har gangen Mancora. Kommer nog ta ett tag att ta in allt vi sett och det blir bra att vi far smalta det pa stranden dar. Forhoppningsvis stannar vi dar tills det ar dags att ta oss till Lima helgen innan vi aker hem. Haller tummarna att det ar ett bra stalle.
Vid hamnen, pelikanerna och sjolejonen vantar pa att fiskarna ska lasta av sin last.
Har visas det hur man gor.
En skoldpadda ute i det fria! (och amerikanskan som var BETYDLIGT langre an vad jag ar... :D )
Dod eller sovande?
Vattenhalet vi fick bada pa under den andra dagen.
Supermysig.
Har kramas dom, vill bara hoppa in dar imitten.
Kicker-rock.
Beviset fran Floriana Island! Ett mastekort.
Framme i Guayaqil efter att antligen fatt vara vaskor sent i garkvall, da var vi redo att aka vidare! Har bor vi ensamma pa ett hostel och det kanns inte riktigt som hogsasong.. har forsokt kolla upp lite flyg till Galapagos och formodligen far vi oss inte ivag foran pa torsdag, vilket suger litegran eftersom det inte finns jattemkt att gora i den har staden. Men torsdag ar battre an ingenting! Da far vi se om vi hittar nagon kryssning eller bara kommer stanna pa huvudon och gora dagsutflykter. Time will tell.
Tillgang till dator betyder sparande av bilder sa det inte hander att dom forsvinner igen. Har ar iaf dom senaste vi tagit! Det ar fran rio eftersom vi inte tagit fram kameran i Cuenca nanting. Cuenca var en jattefin stad! Men det handlade ju mest om ett vantande istallet for att vi faktiskt ville var dar och utforska staden. Museum och gamla byggnader var Cuencas huvudattraktion.
Den beromda trappan i Rio. Riktigt haftigt! Och lilla sverige var med pa en liten bit ocksa!
Stranden i Copacabana, dricka ur en kokosnot var ett maste enligt engelsmannen, sa vi var ju tvugna! Sen att det inte riktigt gar att se pa bilden hur stora vagorna faktiskt var ar ju trist, men stora var dom!
Så bra! Vi är framme i Cuenca, Ecuador och än en gång utan våra väskor! Sån tur att vi har ungefär sommarkläder på oss och vi är nu uppe på 3000 meter över havet igen, det vill säga att det inte alls är sommarvarmt hela tiden. Bara ääälskar folket på flygplatsen! Och det är ju ren och skär tur att dom inte ens jobbar imorron så vi får snällt vänta till på söndag för att ens få någon info. Älskar livet!
Egentligen är det inte så illa som det låter även fast det just nu känns så. Sista dagarna i Rio var mycket bra, den här staden verkar mysig och hostlet är bra. Allt vore mycket bättre bara vi kunde få duscha, ha varma tröjor och andra skor tillgängliga.
Jaja, att älska livet... här har vi som smått börjat räkna ner tiden tills vi åker hem. Snart börjar vi på vår 10e vecka. Ostkrokar, smågodis och frukostpålägg (hatar sylt på mackorna varje morgon) är några saker som vi kan drömma om. Fortfarande är dock solen och stranden nånting som vi längtar efter varje dag så vi vill inte sätta oss på planet hemåt riktigtriktigt än, men snart så!
Satte oss pa bussen torsdag klockan 14.00 fran Florianopolis. Den skulle ta 18 timmar. 21 timmar senare kom vi fram i Rio for att bara byta buss och aka mot Buzios, men fick vanta extra lange for det var ju fredag eftermiddag och hela Rio skulle ju aka ut till sina helghus. Darfor blev vi sena dit och kande att vi forlorat hela fredagen men det gick ganska snabbt over.
Lordagmorronen vid frukosten satt vi med tva tyska tjejer och en engelsk tjej och da kom managern pa hostlet och erbjod sig att skjutsa oss alla till en ode strand som inte alla turister ar vid. Och vilket strand! Rena rama paradiset och antligen fick vi kanna av riktig varme och en harlig sand. Det var underbart! Resten av tiden i Buzios gick at till att dricka olen skol, caprinhas(som ar riktigtriktigt gott!) och sola lite till.
Sondagen satte vi oss pa bussen mot Rio de Janeiro igen och pa bussen traffade vi tva engelsman som mest tkte synd om oss att vi ater nudlar hela tiden. Darfor fick vi varsitt kinderagg och hjalp nar vi sen skulle fixa taxi till hostlet. An en gang, tycker om snalla manniskor! Det var lite olika budget pa deras resa och var resa, dom hade en hemhjalp som lagade deras mat.
Antligen framme i Rio och hostlet ar himla bra! Vi far sova sjalva i ett 9 baddsrum, det ar ju alltid trevligt efter 2 manader med andra manniskor konstant runtomkring en. Vi kan dessutom se Christo harifran.
Mandagen borjades med att strosa runt litegrann, vi bor i ett omrade som heter Botofogo och det ar inte alls langt ifran Copacabana. Darfor gick vi ner till stranden och kikade en svang, och den ar fin :) sen pa dagen akte vi pa en guidad tur till en av stadens alla favelor. Himla haftigt. Dar bor manniskor som kommer fran andra delar av Brasilien och inte har rad att bo i staden och eftersom staten inte vill bidra med pengar till dom sa far dom vissa omraden dar dom helt enkelt far gora som dom vill. Det har ar alltsa stora omraden MITT I staden sa dom rika och fattiga bor grannar kan man saga. Det finns inga vagar och gator och manniskorna ar inte skrivna nanstans, sa egentligen sa finns dom inte. Det ar bara att bygga dar man kan och leva hur man vill i princip. Forut var det dom farligaste platserna i Rio och man kunde tydligen hora maskingevar lite da och da och det var for inte mer an 6 ar sen men eftersom dom nu ska halla i bade OS och VM i fotboll sa haller dom pa att stada upp dar. Forut visade sig inte ens polisen i omraderna men nu ar dom dar dygnet runt. Guiden berattade sa mycket och det var himla intressant och jag ar riktigt glad att vi gjorde den turen.
Mandagskvallen bestod av sambaafton. Tank pa hur det ser ut pa film och sa var det. Vi akte och blev avslappta vid en gata. Dar inne var det fullt av folk och lite girlanger mellan husen. Ett band som satt i mitten bland folket och spelade och man kunde kopa sig en ol eller caprinhas. Valdigt ouppstyrt men anda uppstyrt. Det var supertrevligt!
Idag klev vi upp tidigt for att aka och halsa pa mannen pa berget, Cristo Redentor. OJ vad jag har langtat! Man tar taget fran en stad nedanfor och aker sen rakt upp, 700 meter och dar star han. Bra flyt som vi haft hittills sa tog batteriet pa kameran slut nastan direkt nar vi kom dit upp. Jag skams for att vi verkligen har en dalig kamera-resa. Hursomhelst sa hann vi fa nagra kort pa honom och oss sa far val vara nojd med det. Ar sa sjuuukt nojd att jag kan bocka av annu en grej pa min livs-lista! Var riktigt maktigt! Och utsikten sen, kunde se ut over hela staden :) det fick mickan att ma lite illa dock.
Efter den turen akte vi sen ner till Copacabana stranden och kan nu saga att vi badat aven dar. Har varit en riktigt skon och rolig dag men nu ar vi bada helt slut! Tva dagar till i denna stad och kanner redan bada tva hur mycket vi alskar den. Galler bara att forsoka fa ut sa mycket som mojligt under den lilla tid vi ar har. Imorron aker vi mot Ipanema och utforskar den delen. Torsdag blir det sightseeing i bland annat gamla delen av staden och den beromda trappan innan vi aker tidigt fredagmorron till Ecuador. Det har gar alldelens for fort!
Nu har jag skrivit ganska mycket och jag hoppas ni orkat er igenom hela texten :) ar bara sa mycket att beratta!
Har kommer en riktig bildbomb.
Buzios
Den underbart fina stranden
Har an nanting att testa. Ost pa en pinne, grillad.
Testar att dricka olen skol som vi hort om i tva manader nu fran folk som kommer fran brasilien, mest for att vi ar svenskar och dom vet att vi sager skal.. pahittigt!
Rio de Janeiro
Copacabana stranden
Favelan
Den enda gatan som gar genom favelan dar det kordes formel 1 pa 40-talet! Sa ar ju flera brasilianska fotbollsspelare uppvaxta i olika favelor runt om i Brasilien vilket ocksa syntes.
Har har staten hjalp till med att forsoka fixa till, genom att ge farg sa dom kan mala sina hus sa det ska se trevligare ut for turister. Annars ser det mest bara gratt och trist ut. Dom bygger ocksa husen pa varandra, ibland kunde det vara 6 olika hus uppat.
Och det andra ar ett ordnat kakos med elledningar.
Just den har favelan heter Rocinha
Sambaaftonen
Bandet spelar i mitten och folk sitter overallt for att titta och lyssna. Det dansades dock inte sa mycket samba som vi hade onskat att fa se.
Cristo Redentor
Efter att ha kollat på väderprognosen för resten av veckan så ser det inte alltför lovande ut om vi stannar i Florianopolis så därför bestämde vi igår att vi åker upp mot Rio tidigare än vi tänkt för att jaga solen. Har blivit tipsade om ett ställe som heter Buzios som ska ha en av världens 10 vackraste stränder, och där solen faktiskt ska visa sig mer än här. Vi åker därför från Florianopolis redan imorron vilket känns tråkigt för tror verkligen att det här hade varit guld om det bara varit bättre väder!
Igår när det spöregnade i princip hela dagen åkte vi in till centrum för att tröstshoppa. Påväg dit valde en bil att istället för att tuta och varna oss där vi inte alls hörde nått under våra regnluvor på vägen mot bussen, köra in i min arm och därmed nästan över mitt ena ben. Tack bilisten.
Framme i centrum hittade vi varsitt par converseskor för 300kr paret och för mig blev det ett par havaianas flippflopps och Mickan hittade en skjorta som hon redan älskar. När vi sen hade gått i spöregnet tillbaka till hostlet bjöd dom på varm choklad, popcorn, nybakt sockerkaka och film. Det blev alltså en rätt bra dag trots allt!
Idag visade sig solen lite grann iaf så vi powerwalk:ade ner till stranden som var hiiiimla fin! Men sen kom molnen igen så vi gick tillbaka och nu blir det att ligga i hängmattorna och läsa.
Imorron väntar en 18 timmars bussresa mot Rio och vi har räknat ut att från vi lyfte från Skellefteå den 15e januari har vi suttit och blivit transporterade på olika sätt totalt i 6 dagar och 6 timmar till idag så efter imorron pratar vi 7 hela dagar på en buss eller liknande, den ni! Och det börjar nästan vara mysigt att kura ner sig i bussätet nu med en filt och en bok eller P3 dokumentär i lurarna.
Jaja håll tummarna åt oss snälla att vi kommer att känna av solens strålar inom en snar framtid!
Antligen tillgang till dator igen sa tankte lagga upp lite bildet fran dom senaste tva veckorna :) jag har haft en far som tjatat ihardigt... ;)
mickan ska snart fa ata den kottbit som hon inte kunnat sluta prata om sedan vi borjade i Peru. Detta ar innerlig lycka som visar sig.
Vi med vara 400grams stekar framfor oss. Tur att vi bada gillar mat.
Med Cecilia och Natalia. HIMLA mysiga tjejer!
Uruguay
Colonia. Mysigt stalle men var ju bara ett snabbstopp sa hann inte med sa mycket mer an lunchen.
Ett blasigt Montevideo dar vi inte kunde ta ut nagra pengar. Vi ar val sisadar nojda.
Punta del Diablo
Sahar sag det verkligen ut, inte overallt men nastan med vagar som dessa. Det har var dock byn vilket betyder att vi bodde ute i ingenstans nar det var 15 minuter gang till byn.
Dagen vi hyrde cyklar och cyklade runt on.OJ vad vi bada saknar vara cyklar dar hemma..
Galna amerikanare som bjod till med fest. Grillning for hela slanten och hela hostlet blev bjudna.
Sahar kan man se ut nar man fatt inte mindre an 32 bett, enbart i ansiktet...
vy fran hostlet. Se, vi bodde ute i ingenstans :)
Vid gransen mellan Uruguay och Brasilien dar vi snallt fick sitta och vanta i 4 timmar igar. Kandes himla sakert och bra, tur man kan skratta at skiten! :)
Nu har vi kommit fram till Florianapolis i Brasilien och en pizza vantar pa mig ute sa dags att rora pa mig! CIAO
Dagarna här spenderas på bästa sätt, med att göra väldigt lite :) dagarna börjar alltid lite mulet men sen kommer solen fram kring 12. Är ganska skönt för då kan vi äta frukost i lugn och ro utan att känna att vi måste ut i det fina vädret.
Idag hyrde vi cyklar och cyklade runt, hittade en avlägsen strand och försökte dölja dom brända kroppsdelarna medan dom som inte fått tillräckligt med sol skulle synas. Det är som ett projekt detta med solbrännan... hehe
Sen att jag blev moster för andra gången idag firas med diverse sötsaker! Wilton, välkommen till världen!!! :D
På söndag åker vi mot Brasiliens gräns och förhoppningsvis samma dag åker vi mot Florianopolis där vi tänkte hänga några dagar. Väderleksrapporten visar åska och spöregn där nästa vecka men vi håller våra tummar att det hinner ändras. Vi måste ju börja röra norrut nu så vi når Rio inom en snar framtid.
Nu ska vi ta vara på de sista dagarna med solsken för vet aldrig när nästa gång blir!
Sista dagarna i BA var superhärliga! Det blev en stor fet stek i fredags och underbara 40% av för maten för det var happy hour! 130kr per person för en 400g argentinsk köttbit, pommes och en delad flaska rödvin är inte helt fel :)
På lördagen kom till slut Natalia och Cecilia och vi mötte upp dom och gick ut. Det var superskoj men är inte riktigt vana att börja sent och avsluta festen senare... :P
Dagen efter började dåligt med att vi var tvungna att byta rum, det vill säga att vi inte hade nånstans att sova bort dagen innan. Efter det träffade vi upp Natalia igen och gick på San Telmo marknaden. Mickan hittade sitt paradis med en massa second hand loppis liknande. På kvällen gick vi med tjejerna och åt pizza på det enda rätta pizzaställe i stan. Gigantiska pizzor och när Mickan, som inte kan sluta tänka på ost när det gäller mat, inte klarar äta mer än två bitar av sin ostiga pizza förstår ni.... Jag tkte min var underbart god iaf! Ett vemodigt hejdå och prat om att vi ska hålla kontakten och allt sånt. Man träffar så många människor och vissa tycker man VERKLIGEN om men man ska alltid säga hejdå i slutet.. Det är tråkigt. Chansen att man ses igen är ju inte direkt så stor. Men Facebook är bra! :)
Måndag bar det av mot Uruguay med ett tvärstopp i Colonia. Verkligen en mysig lugn stad, speciellt efter ha kommit från BA. Eftersom det försvann en timme i och med tidskillnaden som jag inte räknat med hann vi bara med en snabb lunch innan det var dags att bege sig mot Montevideo!
Det var tänkt att ha en dag i Montevideo men halva den gick ut på att sitta på banken för att få hjälp att få ut pengar. Det är tur att inga sydamerikaner någonsin har känt det minsta stress i sina kroppar..... Att folk svarar "runt 10.." När man frågar när posten öppnar tex så menar dom verkligen RUNT 10, beroende på när dom KÄNNER för att öppna!
Nu är vi iaf i Punta del Diablo och tänkte ta det lugnt i några dagar. Här där det finns EN taxibil och inga synliga kvarter. Det är som att bo ute i ingenstans men hostlet är bra och mysigt med pool och bästa frukosten hittills! Synd bara att solen än valt att inte visa sig än. Tror dock att vi valt att stanna här lite för länge... Vill komma till de brasilianska stränderna snart! :)
I Buenos Aires och vi bada alskar det! Argentina over all vaxer och vaxer for oss. Salta var superfint och BA ar superfint. Det komiska ar for att det maste vara sydamerikas Europa. Det ar rent och fint, gatorna och husen ar vackra. Forut har det varit mer natur som varit vackert och spannande och staderna ganska skruttiga. Har ar staderna fina ocksa. Alskar till och med at det finns turer for att ga runt och titta pa all graffiti som finns. Overallt ar det malade vaggar och gator, men pa ett snyggt satt.
Idag gick vi en san gratis tur som finns i europa ocksa. En san som man dricksar i slutet beroende pa hur bra man tycker att det hela var vart och hur mycket pengar man har. Kan man annat an att alska sant??
Imorron ska vi forsoka oss pa att vaxla pengar pa svarta marknaden... Tydligen sa kan man vaxla dollarn till minst ganger 7 for istallet pa dom "hederliga" stallena dar man far ungefar 4-5 ganger istallet. Alla tipsar oss om detta och alla gor det, sa ni kan vara lugna dar hemma. Har till och med blivit experter pa att kolla sa sedlarna inte ar fejk! Vattenstamplar, olika material och annat spannande.
Annars sa lyste solen idag och shortsen ar pa! Om en vecka ar vi i Punta del Diablo i Uruguay men fore det ska vi ha himla skoj har. Imorron blir det nog klassisk stek pa nagon restaurang med lite rodvin (hor och hapna) och pa lordag kommer brudarna som vi hangde med tidigare sa da ska vi traffa dom de sista dagarna har. Men var sa sakra, det blir inte sista gangen vi ar i argentina! Det har ar ett stalle man maste aka tillbaka till.
Roligare bilder an sa jag har inte just nu. I och med kackerlacks-incidenten tidigare i veckan ar vi nu en kamerabatteri+batteriladdare kort. Vart F*N den har tagit vagen ar en gata! Men allt ar iallafall kackerlackornas fel!
For er som raknat ar vi nu halvags in pa var resa... DET ar galet.
the salt flats, gar inte fa pa kort hur haftigt det var.
gruppen!
flamingos!
the stone tree.
den roda lagunen
geiser
Efter tre dagar utan dusch och pa ca 5000 m.o.h sa var detta bad det basta! Kunde antligen kanna mina tar igen :)
Har åkt rally i öknen i tre dagar och sett en tågkyrkogård, gröna laguner och röda laguner, flamingos, gigantiska stenar som är gjorda av lava, sett geisear på 5000 m.ö.h, badat i en varm källa och sett det häftigaste någonsin, saltöknen. Bilder kommer!
För när vi äntligen kunde köpa oss en bussbiljett från La Paz åker vi, Tom från Australien och Jessie från LA (som är filmare och fotograf där.. Just saying!) från wild Rover hostel alla till Uyuni för att åka ut till the salt flats. Kändes skönt att åka på turen med lite känt folk.
Det blir vi fyra och två brasilianare tillsammans som åker och blir direkt ovän med chauffören. Vi hade blivit lovade att det enbart skulle vara vi 6 i bilen, då det redan var trångt, men chauffören skulle hämta upp en till på vägen. Efter mycket om och men skakade vi sedan hand med den fyra-fingrade mannen och började det roliga!
Hade en kanongrupp vilket var kul, blev vin och de få öl vi kunde få tag på i de skruttiga hostel vi bodde på. Hade superskoj iallafall!
När vi kom tillbaka var det direkt att sätta sig på bussen mot gränsen till Argentina tillsammans med två tjejer som (lyckligtvis) pratar spanska. Vi har hittills lyckats hitta riktigt bra folk! Gick över gränsen och skulle ta en ny buss och då försökte dom lura oss. Dyrt pris och skulle sitta inpackade som sillar i en minibuss med folk på golvet och överallt. Tur vi hade med oss spanskt blod! Det slutade gott med fina bussar och äntligen asfalterade vägar igen!
Salta började sådär med middag kring 11, argentinsk stil, och kackerlackor på rummet. När dom kryper över väskan så känns det sisådär.. Byte av rum och byte av hostel dagen efter. Nu känns allt bra efter lite kaffe och empanadas till lunch. Kan vara det godaste! Påminner mkt om pasties från Irland :)
Imorron åker vi på en 18timmars bussresa mot Buenos Aires. Livet känns ganska bra just nu!
